Congress of Vienna

Efter sex diplomatiomgångar räknas de återstående problemmarkörerna på stormakternas nationella spår som ”vunna”, och spelaren med flest vunna problem vinner diplomatfasen; Storbritannien avgör vid lika resultat. Vinnaren får VP (2 VP för Storbritannien/Österrike/Ryssland, 4 VP för Frankrike) och får fördelen att spela sist i senare faser. (Se regelboken s. 21–24.)

På din Diplomati-tur kan du erbjuda ett byte av ett Karaktärskort i stället för att förhandla; båda spelarna vänder ett giltigt kort med baksidan uppåt och byter om bytet accepteras (neutrala kort får inte bytas). Frankrikes nationella fördel tvingar en motståndare att byta ett franskt Karaktärskort till Frankrike om motståndaren har ett. (Se regelboken s. 24 och 20–21.)

Varje sidas initiala DRM börjar med antalet enheter/flottor i armén/lådan, varefter man lägger till eller drar ifrån modifierare som +3 per markör för militärt stöd, bonusar för hemland eller gerilla, terrängstraff (t.ex. −3 för berg), amfibiestraff, särskilda effekter från ledare/karaktärer (inklusive den inblandade tsaren) samt eventuella DRM från avslöjade militärkort. Därefter slår man 2T6 och tillämpar resultatet på strids-DRM-spåret. Använd spåret och den angivna ordningen för tillämpningen för att få fram den slutliga DRM:en. (Se regelboken s. 36–40.)

Efter att de ursprungliga DRM-värdena har beräknats kan en berättigad armé välja att retirera (fransmännen bestämmer först); reträtt ger −6 DRM för båda sidor och den retirerande armén flyttar en ruta bakåt, med ytterligare regler för förflyttning/framryckning beroende på om båda sidor hade markörer för militära operationer. Vissa styrkor (t.ex. arméer i Front Start-rutor, Grande Armée i Paris och styrkor i 1812 års krig) kan inte retirera. (Se regelboken s. 37.)

Slutliga bondepositioner på stridsmodifikationens spår visar vilka förluster varje sida orsakar; båda spelarna väljer samtidigt vilka av sina enheter/flottor som ska tas bort för att uppfylla dessa förluster och flyttar dem till sina styrkereserver. Därefter är den sida som orsakar fler förluster (och inte har dragit sig tillbaka) segraren och rycker in i den utrymda rutan, medan förloraren drar sig tillbaka till bakre linjen, om inga undantag gäller. Det finns specialregler för att annullera reträtter i berg, VP-effekter vid större slag samt fördelning av förluster för multinationella allierade arméer. (Se regelboken s. 39–41.)

När Grande Armée väl går in i Paris kan den aldrig lämna staden, absorberar omedelbart franska enheter som placeras i Paris upp till sin gräns på 16 enheter (överskjutande enheter går till Force Pool), och den franska spelaren får inte strategiskt reducera den till färre än fyra enheter; om Grande Armée reduceras till färre än fyra enheter i Paris medan Frankrike inte leder i VP inträffar Napoleons kapitulation, vilket utlöser procedurerna för spelets slut. Paris räknas som franskkontrollerat medan Grande Armée är inbäddad där och har särskilda regler för samexistens, anfall och reträtt för allierade arméer. (Se regelboken s. 46–47.)